,

en gång i hela mitt liv har ja varit kär, en endaste gång. inte ens då har ja fått den mitt hjärta inte kunde sluta tänka på men man kan inte få allting som man pekar på. klart man gillat andra och sådant men aldrig liksom att man varit kär. men om ja ska vara riktig ärlig så är nog inte kärlek min grej, ja brukar misslyckas och allting slutar i vakna nätter där man gråtter ut, gråter alldels för mycket. och hur ofta hittar man "den rätte" när man är i min ålder, jo jag vet man tror de när man är kär men sen sårar ena och allting är avslutat på en sekund, allting som man trodde skulle hålla föralltid. för ja menar man träffas nu och hålla ihop hela livet, men ofast är de inte så. ja sa att kärlek inte är min grej, men ja älskar att vara kär när den andra är kär också, ja hatar att va olycklig kär. de är bland de värsta ja vet. och ja älskar att vara i ett förhållande, de är så jävla underbart rent ut sagt, men ofta tar de slut, ofta blir de aldrig så soppas seriös för mig. och ja älskar att se mina vänner kära, sådär jätte lyckliga och glada, de är bland de bästa jag vet. för när mina vänner är lyckliga blir ja lycklig, ja tror verkligen på ord språken "man blir som man umgås"  ja menar på humöret mer, ja tror inte om man umgås med en som typ, vad ska vi säga, ex: snattar skit mkt så gör man kanske inte de för då har man ett val. men om någon är glad blir ja glad, när någon är ledsen blir ja ledsen, humöret smitter alltid av sig på mig. men ja är också är överkänslig person, men vissa saker sitter alltid kvar i en hur många år de än går.  oj, nu kom ja in på något än kärlek.
jag vill ha riktigt kärlek, de vill väll alla. ja vill inte strula runt något mera, ja vill vara serröst och hitta den rätta för mig.